Smulans" verser

                                                           Litet mer på allvar

                                            Buddha och apan.

                                                             en liten vers om människans dilemma

Om moder natur den visa och kloka

kan liknas vid Buddha är vi överens

om att människan, jordens ledande toka

får vara en apa i denna sekvens

Apan den lille satt i Buddhas näve

och pratade strunt som hon oftast gör

och pilla förstrött med ett finger i skrevet

och sade till Buddha, lyssna och hör

Jag tänker sa apan, hoppa i höjden

till utkanten av vår vackra galax

där tänker jag uppnå den slutliga fröjden

och jag ska göra det alldeles strax

Apan tog sats med brinnande iver

och for upp i luften som en komet

där uti tomrummet framåt hon driver

med en väldigt otrolig hastighet

Efter tidrymd oändlig hon synes landa

på en plats så sällsamt vacker att se

synd att jag inte kan intrycken banda

sa apan som ej hade kameran me

Ty platsen var vacker med pelare fyra

som sträckte sig upp emot himmelens sky

nu tänkte apan är goda råd dyra

medan tanken i hjärnbarken började gry

Om jag låter mitt vatten mot dessa arkader

bevis på min närvaro detta då blir

det plaskade ljudligt från hennes kaskader

när på brukligt sätt hon märkt sitt revir

Nu vill hon tillbaka för att berätta

om de ljuvliga syner som hon har sett

hennes innersta fylls av en underbar hetta

när hon hoppar tillbaks i sitt anletes svett

Efter oerhörd tid finns hon då åter

på plats i hembygdens trygga land

en liten skvätt av glädje hon gråter

det känns så skönt här i Buddhas land

Till Buddha hon sa, du har ingen aning

om det vackra jag sett på min resa dit ut

och berättade sedan på Buddhas maning

allt som hänt från början till slut

Men Buddha svarade, käraste apa

allt som du gjort är för mej välbekant

när apans mun av förvåning syns gapa

fortsatte Buddha, det jag säger är sant

Du gjorde ett måttligt skutt ifrån handen

och måttade sedan trycket mot mej

sluta att rita drömmar i sanden

håll dej på jorden det råder jag dej

För står man stadigt med fötterna på marken

man faller ej ner ur chimärerna de blå

och även en apa kan bliva en stark en

om hon lär sig sitt innersta väsen förstå

                                              © Gunnar "Smulan"  Elmborn 2002-03-28