Minneskonstnär

På sextiotalet hade jag en körning med en mycket välkänd advokat vid namn Ossbahr. Vid det tillfälle jag nu ska berätta om körde jag honom från Östermalm till Långholmen, där han skulle besöka någon som hade  att göra med det mål han just då arbetade med.

På vägen till centralfängelset berättade han om ett gammalt menedsmål som var avslutat för länge sedan, precis när vi kommit till ingången så hade han kommit till att en person stod i vittnesbåset anklagad för mened. Nu hinner jag inte berätta mer sa advokat Ossbahr, men nästa gång vi träffas ska jag berätta färdigt den här spännande episoden.

Det tog tre år innan jag hade turen att få honom som kund igen, under dom åren hade jag hela tiden tänkt att det skulle vara roligt att få påminna honom om menedsepisoden. Advokaten hade sin fru med, hon skulle stiga av vid Norrmalmstorg medan han skulle fortsätta till Långholmen i något ärende. När frun hade stigit av gladde jag mej åt att få se honom ställd vid min fråga om menedsfallet.

Men till min enorma förvåning så sa han helt lugnt, som jag sa sist så stod den här personen i vittnesbåset anklagad för mened. Själv var jag som fallen från skyarna, fullkomligt tillintetgjord av advokatens enorma minne.

För tänk bara, jag hade ju hela tiden gottat mej åt att få göra honom paff med min fråga, men snacka om vem som blev bortgjord.i stället.

 Morsning från ”Smulan”

                                                            © Gunnar "Smulan"  Elmborn 2002-04-13