kåling 1

_{"Smulan"
kåling!!}

På påskaftonen var jag upp till Monica med lite nytt material till min hörna. Vi drack en kopp kaffe och spånade lite som vi alltid gör när vi träffas, och då berättade Monica om en sak som en av hennes kompisar upplevde. Hennes kompis är döv vilket är ett väldigt obehagligt handikapp eftersom dom upplever att dom inte syns för oss hörande

Den här specifika händelsen inträffade när kompisen var på en föreläsning om cochleaimplantat på döva som därigenom får en chans med implantatets hjälp träna upp hjärnan så att dom kan lära sig höra. Föreläsaren, den så kallade cochleaimplantatets fader, som vissa patienter betraktar som sin gud, hade tydligen ingen bra dag.

När man föreläser för döva ska man inte göra som denna halvgud gjorde. Han ställde sig nämligen med ansiktet i mörker vilket inte är någon höjdare för en döv person som måste läsa på läpparna. Ty den texttolkare som skulle skriva texten på en bildskärm hann inte med i texten utan skrev fel och raderade och stavade som en kråka.

Exempelvis så talades det om Magritte som översattes till Margit, det talades också om en man som fått implantatet som tog sin bössa och gick ut för att jaga. Enligt texttolkaren tog han sin mössa och gick ut och sköt med den.

Det inspirerade mej till en liten vers:

	Implantatets fader en gud
	stod i sin gyllene skrud
	och höll låda för döva
	som implantatet  behöva 

	Men hans läppar gick inte att se
	ty dolda i mörker vore de
	och tolken som texten skulle fixa
	hon satt där och stava och trixa

	Så textens mening försvann
	när hon alls inte hann
	skriva ner det hon hört
	så för de döva var det kört

	Man skulle väl ändå vilja tro
	att en professor så skicklig och go´
	de dövas problem ska förstå
	och inte bara hejdlöst stå på

	Men han har blivit så stor
	att han alls inte tror
	att han kan göra fel
	för sin egen del

	Ty är man en gud
	i sin gyllene skrud
	man ser ej de andra
	som på jorden vandra

Morsning från ”Smulan”